Udda trender!
Ingen har väll kunnat undvika våra daliga irritationsmoment som påträffas på pendeltågen. Vi resenärer kan enkelt följa de trender som även drabbar trafiken. För några månder sedan hade vi de där tävlingsinriktade människorna som spelade och sjöng för att bräcka varandra i antal decibel. Den ena kunde spela dragspel, spela kanske var fel ord men ni förstår. De andra sjöng, (Naturkompaniet måste haft en stagnerande uppgång då jag tror många av oss gick och köpte ett par isolerad öronmuffar).
Nya trenden som kommit, men som funnits med ett tag är de människor som delar ut de blanka och fina lapparna. Måste berömma dem för deras engagemang de lagt ut på att få till en snygg lap, med foto och allt. Om de nu lagt alla pengar på deras barn (eftersom i stort sett alla lappar handlar om det) hade deras barn kunna få vård till leukemi. Jag tror till och med pengarna hade räckt till en och annan plastik operation. Snygga till levern eller näsan!
Eftersom jag ofta har ett nys om vad som kommer här näst, så tror jag att på de kommande lapparna kommer det stå något i stil med:
Hej!
Jag är en saffransbulle! Mina vänner omkom när vi låg i bunken och jäste. Alla nära anhöriga sprack under jäsningen. Nu ber jag Er om hjälp för att kunna köpa mig några påsar saffran, så jag kan återskapa mina vänner. Tack för ett stöd och må gud vara med er!
Bli inte rädd om ni ser att det faktiskt är jag som delar ut dom lapparna. Men fram tills dess.... ....spara för tusan på slantarna så jag inte gör jobbet förgäves!
Uttryck dig rätt!
"Jag går mot strömmen" brukar det heta. Men vilka är dessa människor så vitt jag vet har jag hört påståendet uttalas säkert fler gånger än vad det finns fingrar i Stockholms län. Kallt prat säger jag!
Självklart får jag inte glömma att det finns de som uttrycker sig i mer jordnära former: "Jag tar min egen väg" och visst kan jag acceptera påstående, flertalet gånger har vi faktisk sett bilar i diket eller parkerade i skogen. Frågan är om den egna vägen är så pass effektiv att man kanske skulle överväga att sticka ut lite. Oftast är den egna vägen väldigt kort med ett abrupt slut. Ja det tåls att tänka på.
Inte någon som helst gång under det gågna året har jag sett någon som exempelvis kört mo
t trafiken, ingen kör på "fel" sida om vägen. Fast det har väll inte riktigt accepterats än att vara en motsträvare. Risken att bli stoppade av ett blåtjut kan verkligen sägas vara överhängande. Så självklart jag har ändå en viss förståelse för att de
inte skyltar med att vara en motsträvare..
t trafiken, ingen kör på "fel" sida om vägen. Fast det har väll inte riktigt accepterats än att vara en motsträvare. Risken att bli stoppade av ett blåtjut kan verkligen sägas vara överhängande. Så självklart jag har ändå en viss förståelse för att de inte skyltar med att vara en motsträvare..
Självklart får jag inte glömma att det finns de som uttrycker sig i mer jordnära former: "Jag tar min egen väg" och visst kan jag acceptera påstående, flertalet gånger har vi faktisk sett bilar i diket eller parkerade i skogen. Frågan är om den egna vägen är så pass effektiv att man kanske skulle överväga att sticka ut lite. Oftast är den egna vägen väldigt kort med ett abrupt slut. Ja det tåls att tänka på.
Vi lever i ett kollektivt samhälle, identifiera dig med alla andra, gör och säg som dom, så lever du längre!
Kulturhistoria på vägen
En välförtjänt hyllning ska de ha, kreatörerna och skaparna till de så estiskt tilldragande sätena, de säten som vi vilar oss på under färden med pendeltågen. Så många resenärer men ändå så få ägnade tankar åt våra säten.
Oavsett om det är en regnig måndag eller en festlig fredag finns de där med sin symbolik, kulturenhuset, de små bussarna och bilarna, och den ståtliga borgen. Ett enda säte rymmer flera sekel av svensk kulturhistoria. Den medeltida borgen som förmodligen inte symbolisera vm i pepparkakshus utan våra forna medeltidsborgar, då vår landsmän tappert besegrade fienden.
Men även bussarna och bilarna som vill påminna oss om vår utveckling kring infrastrukturen. Bussarna som är en del av vår oersättliga kollektivtrafik, kanske vill de även att vi skall minnas den stökiga bussfärden ner till hultsfred, då både chaffören och passagerarna spelade TP och drack T-röd.
Men glöm inte symbolen på bilen, hur många är inte glada att de lämnat bilen hemma istället för att ge sig ut bland trängseln och de övriga 200 000 bilister som spyr ur sig stora grodor när rödljuset slår om vid "fel" tidpunkt, eller när den där förbannad söndagsbilisten inte hunnit hem trots att det faktiskt är måndag och rusningstrafik.
Jag ber er nu alla resenärer, unga som gamla, ledsna som glada, ge er en minut och beundra våra kreatörer på SL som så vackert fångat och avbildat vår svenska historia, på ett sådant finurligt sätt att varje resenär kan ta del av den oavsett om du plankat eller ej.
Oavsett om det är en regnig måndag eller en festlig fredag finns de där med sin symbolik, kulturenhuset, de små bussarna och bilarna, och den ståtliga borgen. Ett enda säte rymmer flera sekel av svensk kulturhistoria. Den medeltida borgen som förmodligen inte symbolisera vm i pepparkakshus utan våra forna medeltidsborgar, då vår landsmän tappert besegrade fienden.
Men även bussarna och bilarna som vill påminna oss om vår utveckling kring infrastrukturen. Bussarna som är en del av vår oersättliga kollektivtrafik, kanske vill de även att vi skall minnas den stökiga bussfärden ner till hultsfred, då både chaffören och passagerarna spelade TP och drack T-röd.
Men glöm inte symbolen på bilen, hur många är inte glada att de lämnat bilen hemma istället för att ge sig ut bland trängseln och de övriga 200 000 bilister som spyr ur sig stora grodor när rödljuset slår om vid "fel" tidpunkt, eller när den där förbannad söndagsbilisten inte hunnit hem trots att det faktiskt är måndag och rusningstrafik.
Jag ber er nu alla resenärer, unga som gamla, ledsna som glada, ge er en minut och beundra våra kreatörer på SL som så vackert fångat och avbildat vår svenska historia, på ett sådant finurligt sätt att varje resenär kan ta del av den oavsett om du plankat eller ej.
Ny markering på kartan
Från och med hösten 2007 kommer alla Sveriges Kebab-kiosker att finnas noterad i varje medborgares Atlas. Sverige-kartan skall bli försedd med några stänk Kebab-sås... Jag menar det vore märkligt om inte något sådant inträffar...
Kebabkulturen äter upp oss och vi den. I alla fall om man ser till mina statiska analyser över den omgivning som förefalller att leva sida vid sida med mig. Allt för ofta när jag hör 2 individer bestämma möte/träff, dyker alltid det så självklara förslaget att ses vid "Gunnars Kebab". Kioskerna har bliviit ett riktmärke.
Kanske vi skulle kultförklara de små båsen som dyker upp lite varstans.. Sverige är på väg in i en modern tid. De traditionella rastplatserna kommer sakta men säkert att rationaliseras bort, intågande kommer våra folkkära Kebabkiosker.
Kebabkulturen äter upp oss och vi den. I alla fall om man ser till mina statiska analyser över den omgivning som förefalller att leva sida vid sida med mig. Allt för ofta när jag hör 2 individer bestämma möte/träff, dyker alltid det så självklara förslaget att ses vid "Gunnars Kebab". Kioskerna har bliviit ett riktmärke.
Kanske vi skulle kultförklara de små båsen som dyker upp lite varstans.. Sverige är på väg in i en modern tid. De traditionella rastplatserna kommer sakta men säkert att rationaliseras bort, intågande kommer våra folkkära Kebabkiosker.
Ett slag för mångkulturismen!