Pippy - en tanke

En välförtjänt hyllning ska de ha, kreatörerna och skaparna till de så estiskt tilldragande sätena, de säten som vi vilar oss på under färden med pendeltågen. Så många resenärer men ändå så få ägnade tankar åt våra säten.

Oavsett om det är en regnig måndag eller en festlig fredag finns de där med sin symbolik, kulturenhuset, de små bussarna och bilarna, och den ståtliga borgen. Ett enda säte rymmer flera sekel av svensk kulturhistoria. Den medeltida borgen som förmodligen inte symbolisera vm i pepparkakshus utan våra forna medeltidsborgar, då vår landsmän tappert besegrade fienden.

Men även bussarna och bilarna som vill påminna oss om vår utveckling kring infrastrukturen. Bussarna som är en del av vår oersättliga kollektivtrafik, kanske vill de även att vi skall minnas den stökiga bussfärden ner till hultsfred, då både chaffören och passagerarna spelade TP och drack T-röd.

Men glöm inte symbolen på bilen, hur många är inte glada att de lämnat bilen hemma istället för att ge sig ut bland trängseln och de övriga 200 000 bilister som spyr ur sig stora grodor när rödljuset slår om vid "fel" tidpunkt, eller när den där förbannad söndagsbilisten inte hunnit hem trots att det faktiskt är måndag och rusningstrafik.

Jag ber er nu alla resenärer, unga som gamla, ledsna som glada, ge er en minut och beundra våra kreatörer på SL som så vackert fångat och avbildat vår svenska historia, på ett sådant finurligt sätt att varje resenär kan ta del av den oavsett om du plankat eller ej.